Skulle springa i skogen igår. Började med en massa uppförsbackar & då lackade jag ur.. Gick istället en bit & började sedan springa igen när det var mer plant.. Tittar ner & ser att jag har denna raringen ett par centimeter från min fot.
Hej puls.
Hej.
Är inte ormrädd egentligen men denna var lite väl närgången. Hade det varit en råtta/mus hade jag sprungit som en kenyan skrikandes utan att ens ta ny luft.. Hade nog inte stannat än.
Efter ormmötet blev det att gå för resten av slingan. Fota & titta på marken.
Inte nog att ormen förkortade livet på mig med 7 år, när jag väl fått ner pulsen tyckte en fågel att det var smart att flaxa upp ur höga ormbunkar 50 cm från mig. Huga!
Fattar inte ens varför jag är i skogen. Hatar den, ser inte tjusningen med den alls.
Ge mig stad & betong. Är & kommer alltid förbli en stadsmänniska!
Jobbat 2 av 3 helgdagar. ”Endast” 12 timmar återstår innan en dags ledighet väntar. Har ändå arbetat den värsta av helgdagarna. Man har en tuff & en smidig morgon så morgondagen blir lite lättare än denna.
Efter mina 13 arbetstimmar var slut har jag suttit i soffan, läst i kapp mina bloggar jag brukar läsa samt kollat på film. Ett skönt avslut på en lång dag.
Den senaste tiden har varit galen så jag har knappt hinna kika på datorn men nu när alla skolavslutningar är över & det snart är semester hoppas jag tiden kommer finnas där igen.
Surfat runt efter en bra naprapat, sökt 2 jobb & skickat in diverse rapporter har jag även hunnit med.
Naprapat för jag har en höftböjarmuskel som smärtar rejält. Smärtan kommer & går samt den gör alltid ont efter när jag sprungit & då i flera dagar. Lätt att skjuta på saker & tänker att ”det går över snart” men nu vill jag inte ha det såhär längre..
Det samtalet ligger under måndagens to do-list.
En sista skolavslutning. Den sista i grundskolan. Den hade vår Lillasyster idag.
Tänk.. Nu har vi bara ett barn kvar i grundskolan & 2 st på gymnasiet.
Hon är glad. Redo att ta nästa steg i livet & färdig med detta kapitlet.
Mamman fällde en tår under Den blomstertid nu kommer som alltid. Fina blommor och förväntansfulla föräldrar. Kameror som klickar & smattrar.
Vilket jobb hon gjort detta läsår & främst under denna termin. Hon hade bra betyg innan & har ändå lyckats höja sig till ännu bättre betyg i 7 ämnen. SJU! Så duktig!
Det har varit tufft & hon har varit stressad. För stressad för vad som är hälsosamt men hon har klarat det med bravur. Moroten var att verkligen vara säker på att komma in på skolan & programmet hon siktat in sig på. Envishet har hon i massor vår tjej!
Vi hjärtar dig älskling!
En tradition i vår familj är att vi alltid har avslutningsfika. Alltid med jordgubbstårta. Så även i år! Inget fika ingen riktig avslutning.
Det har gått i 300 knyck sedan imorse. Först cyklade jag till gymmet, körde en timma styrka.
Cyklar till affären, köper fika till sonens avslutning.
Cyklar hem, fixar en fräsch sommarlunchtallrik bestående av rostbiff, rökt skinka & en grönsallad.
Cyklar åter till stan för att se Lillasyster när hon går i 9:ans karnevalståg.
Cyklar till station, ser dem igen.
Cyklar till skolan för fotografering innan de ska äta sin avslutningsmiddag.
Cyklar hem, packar picknickkorg & cyklar tillbaka till en park i närheten av Lillebrors skola där han har avslutning med sin klass samt resten av mellanstadiet.
Cyklar till affären medan barnen har avslutning i aulan (vi föräldrar är ej välkomna in på avslutningsceremonin) för att handla till morgondagens avslutningsfika.
Cyklar tillbaka till skolan för att vänta in en liten son som ska ta sommarlov.
Cyklar hem!
Är hemma i ca 5 minuter innan maken kommer hem från jobb. Vi har bestämt oss för en liten löptur på kvällskvisten innan kvällsmaten. Jag svidar om & vi ger oss i väg. Bestämt är bestämt, tur man fick en rejäl dos envishet i genbanken.
Det var tunga steg & trötta ben men.. Det blev 5.2 km!
Är GALET NÖJD efter min intensiva dag att jag orkade!
De första 3 km var tyngst & trodde aldrig det skulle gå men skam den som ger sig! Heja kroppen & heja viljan!
Nu tycker säkert många att om man har det stressigt en dag så är ju inte träningen en prio. ”Skyll dig själv när du även trycker in träning” men det är
precis TVÄRTOM!
Träningen gör så jag klarar stressen bättre.
Som ikväll.. Var så uppjagad av allt att jag inte visste vilket ben jag skulle stå på. En löptur senare & jag är mycket lugnare.
Det fiffiga med träning är att man inte kan tänka på en massa annat. Man är här & nu & allt annat får vänta.
Underbart!
Nu återstår Lillasysters avslutning i morgon med allt vad det innebär & sedan är den intensiva perioden över med alla picknickkorgar, matsäckar, fikor & allt man ska vara med på. Axlarna kanske hittar tillbaka till sin normala plats förhoppningsvis..
Gjorde en enkel men smarrig sallad till lunch idag.
En rostbiffssallad med proteinbröd till.
Rostbiff, avokado, isberg, gurka, tomat, rödlök & soltorkade tomater.
Här kommer tipset… Om du jagar protein precis som mig så hittade jag ett gott bröd på Lidl i deras bake-offskåp. Perfekt som komplement till en sallad. Leta efter proteinbröd/ low carb. Så gott!
Igår umgicks vi med goda vänner hela dagen. Skakade rooompa till en Sean Banankonsert i en timma. Picknick på filt. Rabarberpaj med vaniljsås. Grillfest.
Idag åkte maken & jag till fina Vadstena. Bara vi 2. Gick & strosade hand i hand. Fotade en massa. Åt god glass. Satt tätt tätt på en bänk precis vid Vätterns strand. Gick på loppis.
Älskar sådana dagar! Ger massa energi & härlig känsla inombords.
Kärlek!
Vi har alla minnen vi inte vill minnas men minns den lika glasklara som om de hände igår.
Tiden gör så man kan gå vidare & man tänker inte på dem lika ofta men så ser eller hör man något som triggar minnena & så är de där.
Igen.
Det är som om de precis hänt.
Igen.
Idag såg jag en tjej sitta på en bänk, gråtandes bortvänd från en kille som lite tafatt klappade henne på ryggen.
Kändes som om någon hällde en hink med kallt vatten över mig. En hink med alla minnen som kom stormandes tillbaka. Alla på en gång. Som att stå i en orkan med minnen.
Det var min bänk. Samma scenario. Precis samma platser som de satt på t.om.
Snacka om att det var som bli slagen hårt i magen. Känslan har hängt i sedan i eftermiddags men jag kommer bli bra.
Jag är starkare & jag vet jag tagit mig i genom det.
Minnen är just det, minnen av något som hänt. Något som varit & inte längre existerar.
Ladybug in a jar 