Skulle springa i skogen igår. Började med en massa uppförsbackar & då lackade jag ur.. Gick istället en bit & började sedan springa igen när det var mer plant.. Tittar ner & ser att jag har denna raringen ett par centimeter från min fot.
Hej puls.
Hej.
Är inte ormrädd egentligen men denna var lite väl närgången. Hade det varit en råtta/mus hade jag sprungit som en kenyan skrikandes utan att ens ta ny luft.. Hade nog inte stannat än.
Efter ormmötet blev det att gå för resten av slingan. Fota & titta på marken.
Inte nog att ormen förkortade livet på mig med 7 år, när jag väl fått ner pulsen tyckte en fågel att det var smart att flaxa upp ur höga ormbunkar 50 cm från mig. Huga!
Fattar inte ens varför jag är i skogen. Hatar den, ser inte tjusningen med den alls.
Ge mig stad & betong. Är & kommer alltid förbli en stadsmänniska!
Aj, aj, ser ut som en svart huggorm! Tur att du inte kom i kontakt med den!!!
Själv älskar jag skogen. Jag tar det försiktigt och tycker att det är värt eventuella konfrontationer med obehagliga djur. Jag möter rådjur, älgar (inte så ofta) , ormar (mest snokar), grodor, ödlor, harar, ja du förstår. Och jag älskar det! Men jag är fortfarande rädd för åska vilket du inte är. Vi har alla våra rädslor. Haha!
Kram!
Ladybug in a jar 
Fy fan… den där äckliga ormen gav mig hjärtklappning…
Aj, aj, ser ut som en svart huggorm! Tur att du inte kom i kontakt med den!!!
Själv älskar jag skogen. Jag tar det försiktigt och tycker att det är värt eventuella konfrontationer med obehagliga djur. Jag möter rådjur, älgar (inte så ofta) , ormar (mest snokar), grodor, ödlor, harar, ja du förstår. Och jag älskar det! Men jag är fortfarande rädd för åska vilket du inte är. Vi har alla våra rädslor. Haha!
Kram!